Ibland skulle jag bara vilja strunta i att vara anonym, berätta hela min livshistoria så att saker och ting blev mer förståeligt. Men jag kan tyvärr inte, hur gärna jag än vill...Jag får nöja mig med vissa delar, och det ger ju mig en hel del att kunna skriva om mina viktmonster i huvudet och saker kring det. Dagen gick bra idag, kvällen blev lite sämre matmässigt, men nu är skafferiet uttrensat från skräp och det kommer bli matlådetillverkning i helgen. 2013 ska jag lyckas!Jag har som mål nu att tappa 10% av min nuvarande vikt tills den 1/4 2013. Med rätt planering, jävlar anamma och stöd kommer det att gå! 13,69 kilo är det, så vi avrundar till 14.Jag fyller år i slutet av månaden, så fram tills dess är det så ren mat som möjligt. Kör det vanliga- ingen cola zero, ingen snabbmat såsom köpt pizza, hamburgare, kebab osv, inga chips, inga bakverk och inget godis. Försöka laga så mycket som möjligt från grunden. På födelsedagen kommer jag köpa smörgåstårta och göra en egen tårta. Men sen får det inte bli mer än det. Just nu känner jag mig stark, motiverad och full av inspiration! Jag hoppas det håller i sig!

Idag startar "avgiftningen" från cola zero, godis, raskensbröd och chips vilket har varit typ min kost sen den 13 december. Sjukt hur dåligt man mår när man inte äter som man ska, det har blivit bevisat för miljonte gången! Jag har inget försvar till varför jag släppte tyglarna helt och gick nuts i flera veckor, för oavsett vad som händer omkring så är det ens eget val vad som stoppas i munnen. Visst låter det bra, tänk om det var lika lätt att bara göra det när man befinner sig på botten!Jag hoppas kunna komma till rätta med detta under 2013.Min hund blev opererad i början av december och vi visste inte om hon skulle klara sig. Jag har älskat alla mina djur men den här hunden betyder så mycket extra. Hon kom in i mitt liv i en fruktansvärt turbulent tid och har varit min trygghet i stormen. Den som kan lyssna i timmar och aldrig dömer, som alltid är ärlig och aldrig sviker. Ja, det kanske låter flummigt och så, men hela mitt liv har djuren betytt så mkt! Och hon lite extra. Hon är nu opererad och det blir en ganska lång konvalescens, men det är väldigt god chans att hon blir 100% frisk. Hade prognosen sett sämre ut så hade hon fått slippa sina plågor, men jag är glad att hon ff är vid min sida pch mår helt okej om än uttråkad.Det ger ju dock en del problem i vardagen med en hund som inte får göra något och en annan hund som ska ha motion och allt sim vanligt. Men vi kommer få till bra rutiner, det tar väl en liten stund bara!Så nu blickar vi framåt, två sjuklingar ska bli lika friska som de övriga i familjen och hela familjen ska bli sund som tusan!Vikten står på 136,9! ( min alltså, inte hundens ;))

Gott nytt år alla fina kämpar!Jag är så glad att jag hittat och blivit hittad av er! Ni betyder mycket för mig! Jag har haft några riktigt vidrig veckor, men det ser ut som min kropp övervunnit det mesta nu och att det är på väg att vända.. Jag hoppas på ett friskt 2013!Är snart tillbaka igen! Puss

Jag mår så fruktansvärt dåligt... Får se när jag orkar tillbaka!

Det har kommit in alldeles för mycket onyttigt i min mage senaste dagarna, baguetter, lussekatter, cola zero och choklad. Stressen gör mig till en jävla soptunna vad gäller mat. Rutinerna är som bortblåsta och maten som vl kommer ned i magen är av den sämre sorten. Japp - IGEN! Jag kom inte ens upp på banan den här veckan, imorgon är det fredag - jag är ledig och dagen ska spenderas lagandes matlådor, gå långa promenader och svettas på gymmet. No more junk in my trunk!

Fem kilo till jul var det, fokusera på det nu Steppan, FOKUS!!

Jag hade ett mental brakedown ikväll, grinade, skulle slänga allt jag hade hemma och köpa pulverdiet imorgon och köra fullt ut i 7487 veckor! Men jag kom till sans, jag har inga åsikter om att andra kör pulver (vill bara klargöra det), men för mig - nej! Jag ska lära mig den hårda vägen, jag vet att jag inte gör kroppen gott att äta pulver, visst går jag kanske ned några kilon, MEN jag jobbar inte med mitt missbruk, jag sätter det bara på paus. Och jag vet att jag bara skulle fokusera på allt som jag inte får äta och sen falla som en jävla gris. Så funkar jag. Det är ett helvete det här, jag skulle hellre vara alkoholmissbrukare eller knark, det är lättare att bli av med. (jo jag har levt NÄRA flera missbrukare, och nej, egentligen vill jag ju självklart inte vara beroende av något, men som alla säger, vilken alkoholist säger - nej men vi tar ett litet glas och är nöjda med det?)

Men det bara ska gå, och jag har ju kommit en bra bit på väg som sagt, men det är låååångt kvar. Men nu blir det de där jävla babystepsen igen och inget annat. Hårt inrutat, planerat timme för timme!

Nu sitter jag här, nytränad, helt slut och faktiskt lite tillfreds. Körde ett riktigt ordentligt pass, svetten fullkomligt rann över HELA kroppen och jag trodde nästan hjärtat skulle hoppa ur kroppen ett tag. Nu spelar ju tyvärr dessa pass mindre roll när jag inte kan sköta min kost,kosten är ju a och o. Men det spelar en STOR roll för mitt välmående, jag älskar känslan efter ett pass där man känner hur man pressat kroppen, jag blir piggare och allt det där. Och i en vacker värld kommer jag en dag kunna förena både god kosthållning och bra träning! Allt händer ju liksom inte över en natt.

Men ja, IRL står det mig rätt upp i halsen att jag ska vara glättig och glad, när jag egentligen vill lägga mig ned, dra nåt gammalt över mig och bara få vara ledsen, få tycka att allt ÄR skit osv. Men samtidigt så börjar mitt gamla jag komma fram, den tjejen som var positivt inställd till det mesta, som valde att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Hon har varit gömd i många år, även om jag försökt hålla fasaden utåt trots allt skit som hänt. Men just känslan inuti börjar komma tillbaka - att jag inte behöver låtsas att se det så. Och vem vill väl vara en lipsill?

Det är svårt att få ned på pränt hur jag menar.

Men ibland få lov att tycka att det är tungt utan att man har misslyckats för det, eller för att någon ska se ned på en och kalla mig lat. Att bara känna att jag behöver inte pleasa ANDRA, utan det är mig själv, mitt välmående och MITT liv det gäller.

Läsaer man mina inlägg här aå tycker jag de flesta är antingen eller - antingen går allt bra eller så går det käpprätt åt skogen. Men det är väl så jag är.

Jag måste dock se min framgång, jag är långt ifrån där jag var där jag börja, ja jag faller, nej jag tappar inte mycket i vikt (fast jag har tappat mer än 20 kilo sen högsta vikt, det är GRYMT bra, oavsett hur mycket det är kvar!) MEN jag lär mig. Jag lär mig hur min kropp och mitt sinne fungerar, och jag vet att det är lärdomar jag kommer ha med mig. Jag vet att jag kommer att lyckas, men jag kan inte sätta ett datum på när.

Nej, nog med svammel, nu ska jag gå och lägga mig och skriva en ny matsedel för veckan.

Och tack för er stöttning både här och via mail! Jag blir glad och det ger mig energi att fortsätta. Jag är dålig på att läsa och kommentera era bloggar ju nu, det blir bättre nästa vecka när skolan är i princp slut!

Eh ja... Proverna var inte så bra... Föll lite av banan för det, mitt dumma jävla puckojävel till fettohjärna!

Det är ju då jag ska bli ännu bättre för att hjälpa kroppen. Idag har jag ätit en bauguette och en chipspåse. så. jävla.bra.då.pundhuvve

nya tag, för femhundra trettio1lfte miljonte gången.

Jag känner mig sjukt motiverad just nu, det är en härlig känsla när allt inte bara tar emot, för även om man vill så är inte bara viljan alltid stark nog!Igår hade jag ett mördarpass på gymmet, jag trodde jag skulle kräkas så jobbigt var det!! Idag kan jag knappt gå! Men så är det :PJag är dock orolig inför läkarbesöket jag har nu på morgonen, men vi får hoppas det går bra!