Jag känner mig sjukt motiverad just nu, det är en härlig känsla när allt inte bara tar emot, för även om man vill så är inte bara viljan alltid stark nog!Igår hade jag ett mördarpass på gymmet, jag trodde jag skulle kräkas så jobbigt var det!! Idag kan jag knappt gå! Men så är det :PJag är dock orolig inför läkarbesöket jag har nu på morgonen, men vi får hoppas det går bra!

Jag kommer bara ha en vägdag från o med nu och det blir måndagar!Men imorse stod det 136,6! Grymt skönt! Men nu hoppas jag det ska speeda på lite så jag klarar 5 kilo till jul!

Då jag försov mig i morse så blev det ingen morgonpromenad och därav är stegen lite dåliga idag, precis 10 000, men jag har gymmat iaf och det kändes bra :) Jag känner hur jag blir starkare även om sista repsen är fullkomligt SKITJOBBIGA! Hahaha! Körde 20 min crosstrainer som uppvärmning på level 8, sen maskiner för både armar och ben och sist 3 minuter på crosstrainern på level 12. Jag var nöjd sen ;)

Maten har gått bra och jag känner mig pigg och glad - klämkäcka tjockisen is back ;)

Yeah!! Inte för att det är stort minus, men jag är nu nere på ny siffra somm jag inte sett på många många år! 136,9! God morgon!! :D

8,5 kilometer på 1 timme och 30 minuter = 5,7 kilometer i timmen. Det är bra jobbat tycker jag!

Dagen har varit bra, men nu ikväll känner jag mig ledsen och känslosam, som jag brukar innan mens. Men nu har jag ju tydligen inte mens längre iom hormontabletterna. Skönt det, jag har ju EXTREMT riklig mens, blöder igenom dubbla superbindor på bara tio minuter men biverkningarna av det hela är lite trista, humöret är värst. Sur, grining och ledsen alldeles för ofta. Jag är inte godissugen eller så ikväll, bara att jag känner att det är lite tufft med hela resan som ligger framför mig och att jag måste vara å jäkla duktig och hurtig hela tiden. Och jag är sådan som person, så egentligen har jag inget att klaga över, för när jag skriver att jag känner mig stark och allt det så GÖR jag verkligen det, det är inget spel för gallerierna. Men just när jag känner mig så här låg så känns allt bara falskt. Men imorgon är en annan dag och den klämkäcka tjockisen kommer vara på spåret igen ;)

Promenaden i morse blev väldigt trevlig trots att det kalla novemberregnet öste ned. Fick sällskap på promenaden och den slutade på en mil! Och det på strax under två timmar, förra sommaren tog det 2 timmar och 18 minuter att gå samma sträcka så det det är ju grymt bra! Och det bästa av allt - jag hade kunnat gå både fortare och längre utan problem, men var tvungen att lägga band på mig då mitt sällskap inte ville gå så fort.

Det är rätt sjukt, jag väger 137 kilo och orkar gå en mil och sedan fortfarande ha massor av ork i kroppen kvar! Käkade frulle och sen satte jag igång och storstädade- det är det här jag menar, framgångar som inte kan mätas på vågen eller med måttband, men som i vardagen gör SÅ stor skillnad!

Ja, och på tal om mått och vikt och så så har ju inte vågjäkeln varit speciellt snäll måste jag säga, 137,0 i torsdags men jag känner ju skillnaden i kroppen och ser den framförallt och MÄRKER skillnaden i mitt mående. Men sen är det ju så om man ska rannsaka sig själv att måltidsordningen är inte ännu i hamn och jag tror att jag är dålig på att äta tillräckligt med protein och fett då jag liksom inte blir riktigt mätt. Det blir knäckebröd och en del frukt, och även om det är låångt bättre än godis och annat skräp så är det ju inte det allra bästa.  Så till nästa veckas "utmaning" är det att komma på bättre och mer proteinrika mellanmål. Ge mig gääärna tips på detta ni som läser!

Men jag tänker ju att jag som är så stor borde rasa i vikt av all träning och faktumet att godis och colazero intaget är minskat från nästan varje dag till tre ggr på tre veckor! Men näpp, så lätt var det inte. Så mer rutiner, nya recept och så lite mer jävlar anamma! Jag vet också att jag måste stressa ned, jag är sjukt stressad av sakerna som händer runt omkring just nu, jag kan liksom inte koppla bort det. Men jag hoppas det lugnar sig om ett par veckor och så får jag bli bättre på att sätta ned foten åt mig själv och ibland bara sluta tänka!

Klockan är 8 på en lördagsmorgon, och jag ståt redo för en lång morgonpromenad! Hade en vilodag igår, gick bara lite över 8 000 steg och hela jag var så rastlös, tror det är därför jag är pigg nu trots dålig sömn inatt! Skriver mer sen, nu ska svetten flyta!

När man får glada besked så vill man förstås fira! Men hur tänker Steppan då? Jo min första tanke var förstås ätbart av den onyttiga sorten, precis som jag är uppväxt med och så som jag praktiserat hela mitt liv. Förut hade det blivit den enda tanken med, men nu kom det alternativa tankar med! Alltså snabbt, inte tre timmar senare ;)

Det är framsteg som man faktiskt ska uppmärksamma! Det blev inget onyttigt, det blev glada långa kramar och lite glädjetårar, och det räcker. Det och tacksamheten!

Nu ska jag gå och värma min matlåda som består av torskgryta med bulgur och så sallad till det - gott ska det bli!