Nu har det gått flera dagar igen sen jag skrev men det är bara för att jag varit så förbaskat förkyld så jag har bara orkat med skolan hundarna och mig själv. Jag har - hör och häpna! - faktiskt skött mig bra :) Har ätit regelbundet lagom portioner och inte en gnutta snask :) det känns väldigt bra :)

Bröt ihop men kom igen och det har inte varit svårt. Det måste ju vara ett framsteg, att trots att jag sjönk tillbaka till allt skit i flera dagar så var när jag bestämde mig för att va fan skräp dig! så var det bara att hoppa på tåget igen. Hur många gånger innan har man inte tänkt att man ska och man försöker och försöker men lyckas inte.

Jag vet att jag har en sjuuukt lång väg att gå, och att jag borde vara benhård på ALLT på en gång. Samtidigt så förstår jag att all den problematik jag har kring mat och allt, kommer inte lösa sig på en gång. Jag får acceptera att jag kommer falla tillbaka men med det menas inte att inte ska jobba på det - tvärt om. Men att acceptera mina problem tror jag i alla fall har en betydande roll i hur jag i framtiden kommer kunna hantera dem. Man får också minnas resan man gjort - från totalt obrydd över det till väldigt medveten, från att hamna som i ett "vakuum" där jag inte ens visst vad jag hade i påsen när jag handlat till att nu vara väldigt medveten. Medveten om vad som triggar, när det är som värst osv.

Jag känner mig mera trygg i att jag kommer kunna fixa det, men jag är väl medveten om att det kommer ta tid och jag kommer vilja ge upp sååååå många gånger.

Men jag ska!

Det blir kanske lite svamligt men jag kände för att få ur mig dessa orden kanske jag skrivit det förut, eller inte..

Allt eller inget - det är jag personifierad! Från att ha skött mig extremt bra till att falera totalt.

Och det jag märker störst skillnad på är mitt humör! Jag är som en jäkla spottkobra, sur tvär, ledsen, deppig, gråtmild och helt åthelvete. Tidigare märkte man jhu inte så stor skillnad men det är det, helt klart. Jag var väl sådär jämt, fattar inte att min sambo står ut med mig

Imorgon börjar jag åter kampen mot sockermonstret. Så J Ä V L A  JÄVLA JÄÄÄÄVLAAA skit onödigt! Och det har inte varit värt det för fem öre, godis är ju för fan inte ens gott! Och det skriver jag inte bara för att, utan jag är helt ärlig när jag säger att det inte har varit gott, kanske någon tugga av en såndär lattebit från delicato. Resten har inte varit tillfredställande någonstans, inte för fem jävla helvetes öre :((((

Det började med stressen över skolan, sen fick jag reda på att en "vän" talar illa om mig - att jag är snål, fet, inte förtjänar min kille för jag är så fet och ful osv osv. De som känner mig vet att jag är inte snål,jag gör allt för andra. FEt ja det är jag och ful, inte är jag nån fotomodell, men ful ill jag inte kalla mig. heller.  Eller jo just nu men inte egentligen. jag har en näsa, 2 ögon o en mun..

Och jag veeeet att det är ursäkter och att jag ska låta det rinna av och varför ska jag låta henne såra mig? Det säger väl mer om henne än om mig om man säger sådana saker. Men ändå. Jag är inte mer än mänsklig. Och jag har ju de tankarna själv, jag har alltid slagits med mig själv inuti just att min fina fina man får stå ut med en rugguggla som jag. Samtidigt som på senare tid tänker - ja, men något måste jag ju ha för att han ska stanna i över 7,5 år...

Äh fy fan, jag ber så hemskt om ursäkt för alla svordomar, men jag är så jävla arg och besviken. Jag MÅSTE ha hjälp med min ångest och min hantering av den. Det är ett som är klart! Och oint i halsen har jag med!

god jävla natt

Fortfarande inget godis alls, 9 dagen avklarad :)

Idag var det lite tungt att handla, och jag tyckte det poppade upp choklad och kakor överallt i butiken. Men det var mer att jag ville köpa än att jag ville äta, låter konstigt men det kändes inte lika lockande att stoppa det i munnen som bara grejen att köpa. Det känns lite knäppt ibland att man lever bara en gång och då måste begränsa sig. Jag vet ju att jag gör det för att må bättre och leva längre, tro inget annat! Bara att tjockisen i mig stampade med foten, rynkade pannan odentligt och och röt med gnällig röst " Jag är faktiskt vuxen, jag får faktiskt bestämma själv!!!" Och ja det får du lilla tjockis, men du får bara den friheten om du kan göra bra val och just nu kan du inte det, så därför är det big no no! säger den kloka fölrnuftiga sidan

(Ja jag har seriöst de här dialogerna inuti varenda dag, varenda timme! Tur jag är anonym med mitt namn o så så inte plingplångbilen kommer med tyckomdigsjälvtröjan ;))

Men i alla fall, inget godis, men jag måste styra upp måltiderna lite bättre! Det har blivit hipp som happ med dem senaste dagarna och inga rutiner alls. Det blir toppen när skolan börjar! Dock kommer ju även stressen med det och jag hoppas jag funnit en stor del inre styrka till att inte falla tillbaka i mitt stressätarmode. Jag tror det.

Nu ska jag sova imorgon är det en låång dag som väntar!

godnatt fina ni som läser och ger mig feedback! Jag är jättedålig på att kommentera själv just nu, det ska bli bättring!

11/8 21 694

12/8 10 016

13/8 15 221

14/8 4 825

15/8 6 573

16/8 9 968

17/8 8 299

18/8 15 389

19/8 12 961

104 945

Steg än så länge denna månad: 230 643

Måndadsmål 310 000

Totalt

Sitter med skorna på och är redo att gå till gymmet, plötsligt blev rumpan om möjligt ännu tyngre och fastnade lte extra i stolen. Uff! Men jag vet hur bra jag kommer må efter, så jag ska slita mig loss.

Freeeeedagsmyyyyyys i de flesta hem runtom i Sverige idag men inte i mitt! Eller jo, fredag är det och mysigt ska jag göra det, men inget snask och cola... Det blir lite melon och vindruvor till mig istället, piel de sapo melon är så himla gott :) Just nu känns det inte alls jobbigt så som de gjort tidigare helger, jag får äta något gott - skillnaden är bara att det blir extremt mycket mindre kalorier, mindre ångest och en gladare kropp!

Nu blir det gymmet! Tack kroppen för att du ställer upp trots allt jag extra jag lagt på dig genom allt skit jag gjort! Tack!

Idag harjag nog gjort något som är ett enormt framsteg!

Skjutsade min kompis (den som jag alltid tidigare började banta med varje måndag, som nu har gjort en operation) till en annan stad och det betyder att vi åker förbi donken ett par ggr. På vägen hem var vi båda hungriga och kompisen som ej har körkort själv och väldigt sällan kommer förbi ett donken om inte någon kör henne ville såklart stanna. Till saken hör den att hela dagen har jag gått och varit sugen på en QP antagligen för vanan är att hon och jag alltid käkade McDondalds, pizza osv tillsammans. Det sög till lite extra förstås och jag hann överlägga både en och tio ggr innan jag sa "Nej, jag kan inte äta där inte ens en cheeseburgare för det kommer dra igång mitt sug som fan, men ät du!" Först tvekade hon och frågade om jag inte skulle bli väldigt frestad. "JOOOOO!!!" ville jag skrika, men jag hör hur jag själv säger: " Det är ingen fara alls, jag måste lära mig att stå emot!" Min inre tjockis hade i det läget velat slå den snusförnuftiga inre smalisen hårt på käften, sätta sig på den och sen kasta den i en sjö!!

Men det gick bra! Visst luktade det gott, och jag är ju en sucker för den där skräpmaten, men ändå så var jag så HIMLA JÄVLA STOLT över mig själv att jag stod emot. Nog för att det kanske är en självklarhet för andra, men för mig är det inte det! Jag kan vara som en tvååring när det kommet till mat. Blir jag hungrig/sugen så ska det vara NU jag ska ha det, inte sen, om det än bara tar 5 minuter innan man är hemma. Längre bilresor är förknippat med godis och donken...

Men stoltheten tog överhanden, jag kände mig så bra - sjukt bra till och med!

Det är en fantastisk känsla jag har nu och har haft flera dagar i rad - jag styrs inte längre till chokladhyllan i affären, jag handlar så mycket billigare, visst är jag sugen och många tankar på godis och mat har jag, säkert minst varje var femte minut, men det stannar där.

#Knäpp hjärna del femtioelvatretusen - men på väg åt rätt håll!

Tidig morgonpromenad idag, redan kvart i 8 var jag utanför dörren och det blev 8026 svettiga steg på en timme!

Frukosten bestod av gröt, blåbär, lite mjölk, delikatessknäcke med mjukost och tomat (fy tusan så jääkla gott!) och ett päron.
Strax iväg en sväng och fixa lite ärenden och sen blir det antagligen gymmet. Det beror lite på en sak (som jag inte kan styra över) men jag tror absolut att det blir så  :)

Vägningen idag var väl inget och hurra över - 0,6 kilo (138,9). Igår när jag vägde mig så vägde jag 137,5.... Jag antar att det var för att jag inte åt på hela dagen igår och så blev det lite väl mycket på en gång på kvällen plus 2 liter vatten oc 50 cl mineralvatten (hade känningar i njurarna och vätskeintaget var inte bra varken lördag eller söndag på dagen.

Men skit samma, var ju ändå minus från förra måndagen. Nu är det bara att step it up och köra på, det funkar ju uppenbarligen och kan jag låta bli att synda som jag gjorde i fredags ska det nog bli fart på att!

Långa promenader har det blivit idag och stegräknaren stå på över 21 000 steg!

Maten har varit bra, och jag känner mig bättre i humöret. Det blir kanske folk av mig med en dag!